För några veckor sedan fick jag en kallelse till ett utvecklingssamtal för Zebbe. Eftersom jag var ute på praktik så kunde jag itne den tiden jag fick, och en ny tid ordnades.

När Zebbe idag kommer hem ifrån skolan, så berättar han glatt att det var utvecklingssamtal på skolan imorse!!. Suck tänkte jag. Jag som aldrig ananrs missar tider. Skämdes rätt rejält.

Zebbe fortsätter att berätta följande:

- När jag kom så frågade "XXX" vart du var mamma, och min assistent sa att hon kunde ringa till dej, men jag sa att du sov!!, så då sa fröken att de skickar hem en ny tid. Dessutom så hade du inte hunnit om vi hade ringt...

Schysst att ha ärliga barn. Om han ändå gett en vit lögn om att jag var "sjuk"!, men nejdå. Mamma sov... hahahha, ja det är bra att han talar sanning.

// Mia

 

carulmare

27 april 2011 12:41

En underbar dag! :)

En värmande historia, faktisk, för alla har vi väl sådana där dagar, när man inte riktigt hänger med.

Hade en kollega på jobbet med ett alldeles eget sätt att uttrycka det på: Var är Finland? brukade hon säga, när hon kände sig som mest uppgiven.

http://carulmare.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...