Nu har vi landat känslomässigt tror jag efter den vackra resan. Jag vet, det är mycket tjat från oss fortfarande.

Men det visar hur mycket resan faktiskt betydde för Zebbe och oss andra.

Vi har alltid åkt mycket med Birka. Men inte med våra yngsta barn. Så efter den magiska kryssningen, bokade Thomas in en resa med Tindra och Theodor. Jag bokade in en resa med Zacharias och Vilde.

Alla barnen blev förälskade i båten och vill absolut åka igen.

Zebbe har äntligen orkat ta sig iväg till Liseberg. I år blev det bara tre timmar på plats. Det gjorde för ont i kroppen. Men troligen åker han dit igen på lördag.. Med ett guldpass så kan man åka under hela säsongen och vi bor ju faktiskt inte så superlångt ifrån.

Om någon vecka drar Zebbes läkarbesök igång igen. I tre dagar ska han vara på habiliteringen och bli undersökt från topp till tå. Vi ska även kika på ny rullstol och ny el-rullstol. Fler bilder till bildschemat. Troligen nya sondsprutor och annat. Många är de som ska träffa Zebbe och vi gör det innan skolan börjar.

I höst ska Zebbe sövas och flera olika avdelningar från sjukhuset ska passa på att göra tuffa saker på Zebbe.

Att söva Zebbe är absolut inte riskfritt. Jag har de senaste gångerna suttit nervöst och väntat. Denna gång lär bli lika tuff. Tandläkare, läkare, ortopedtekniska, tandreglering, hudspecialist, ja, jag har säkert missat ngn avdelning. Men jag vet att de är flera som vill vara med.

Zebbe ska börja gå på en ny skola. Blir en spännande omställning för honom.

Lite andra saker kommer också att ske i höst. Så dagarna på Birka kommer verkligen att vara bra minnen att tänka på när allt det jobbiga kommer.

Glöm inte att följa Zebbe på instagram: zebbes_kamp

/ Mia, Zebbes mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...