Ikväll, efter att för första gången i mitt liv så bakade jag en äppelpaj, som enligt assistenten faktiskt var helt okej. Hon hade smakat flera andra som var mycket värre.. :) Felicia tyckte inte den såg god ut och Zebbe gillade den inte alls. Så assistentens betyg värmde gott kan jag ju säga :)

Men iallefall. Zebbe började återigen klaga på andningen.

Vi åkte iväg och fick träffa en läkare som lyssnade på hans lungor. Läkaren sa att lungorna lät bra och att vi kunde sova gott inatt. det var ingen fara.

Jag växlade många tankar med mamma ikväll om andningen, då hon är väl utbildad inom sjukvården. Och även Zebbe fick chansen att berätta för henne hur han mådde. Det tyckte han var jätteskönt att få göra, även jag tyckte det var skönt att få växla tankar om Zebbes andning. Tack mamma för hjälpen :)

Efter besöket så fick vi stå ute och vänta på färdtjänsttaxin, som skulle ta 40 minuter att ta sej till oss. Som tur var så hade vi förberett oss för detta, så en stor varm fleecefilt var med och värmde så gott den kunde en frusen och trött Zebbe.

När vi står där och väntar på taxin så kommer sjuksköterskan som jobbade där vi var. Hon frågade vart vi skulle och om rullstolen gick att fälla  ihop. Efter lite bök så gav hon och hennes man / sambo. ja, vem han nu var.. kanske bara en vän, vad vet jag.... de gav oss bilskjuts hem vilket var guld värt!!! Helt underbara människor. Vilken värme och omtanke det krävs från dem att släppa in två människor och en rullstol i en liten bil... Jag fick tårar i ögonen och ska på torsdag då barnbidraget kommer sända en blomma till henne som tack för hjälpen. Vilken tur vi hade att de kom förbi, och att de var så omtänksamma. Jag är så lycklig för att det finns sådana människor. Jag är förbluffad... 2 vilt främmande människor... änglar i mina ögon....

Zebbe var helt chockad över att de var så snälla... :)

Nu ligger Zebbe i sin säng och jag kan somna gott ikväll med vetskapen om att han just för tillfället inte har svårt att andas.

god natt och tack för att ni finns och följer oss.

Kram Mia, Zebbes mamma

 

Trillingmamman

18 januari 2011 07:29

Gud vad fint gjort av denna människa! Ja ibland finns det änglar. Och ibland finns mammor när man behöver dem som mest också att luta sin axel mot eller prata.

Önskar så att jag bodde nära, saknar er så oerhört!


Massor med kramar från oss

http://www.familjenxl.bloggplatsen.se

 

Mia

18 januari 2011 19:06

Gott att läsa att det finns änglar där ute, det borde finnas mer av dem..

Hoppas det är bättre med andningen nu..

Kram Mia

http://nattmia.blogspot.com

 

Eva N

18 januari 2011 19:20

Så snällt gjort av dom! Jag är säker på att de var glada att kunna göra "en god gärning" också.
I mitt kök har jag ett trähjärta med texten "Vänner är änglar på jorden" som jag fått av en vän. Sanna ord :-)
Ta hand om er & hoppas att Zebbes andning blir bra fort!
Kram

 

Katarina

18 januari 2011 21:09

Mänskligheten kan vara förbluffande god ibland!
Om vi alla vågade tro att vi kunde göra gott för andra, skulle det kanske hända oftare........

Stora kramar och stora förhoppningar om att inga fler andningsproblem inträffar!

http://endastgossar.bloggplatsen.se

 

Madde

22 januari 2011 18:26

Ja, det finns änglar och ni är en del av dem! Visst är det härligt med människors värme och hjälpsamhet, jag hoppas jag kommer att kunna ge andra av allt jag själv fått. Jag tror de kommer att bli jätteglada över en blomma som tack!

Vet inte om det bara är jag, men i livets svårigheter möter jag ofta livets största glädjeämnen. Som att summan av allt ska bli noll.

/Madde

Zebbes mamma

23 januari 2011 11:51

Hej Madde

Du har så rätt.. När det är som svårast då händer oftast det mest oväntade saker..:)

kram Mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...