Direktlänk till inlägg 9 november 2010
Just nu sitter jag i Zebbes nya rum, ja i helgen så ville barnen att jag och Thomas skulle byta rum åt dem. Så Zebbe delar nu rum med sin bonus-storebror och Felicia har fått ett helt eget rum. Zebbe hade som väntat svårt att somna igår kväll, men när han vaknade upp nu på morgonen så var det en mycket glad kille som njuter av mitt sällskap på morgonen.
Zebbe börjar senare idag i skolan. Det är skridskor på schemat idag. Zebbe ska tillsammans med sin assistent åka på en kälke i ishallen. Zebbe tycker det är väldigt roligt.. Men det är en enorm påfrestning för hans ben och kropp.
Han får åka direkt hemifrån oss med skoltaxi, runt nio till ishallen. Därefter går det en taxi tillbaka till skolan efter ca en timme. Under denna timme så kommer Zebbes muskler att utsättas för både kyla och påfrestning. tidigare år så har vi valt att Zebbe får åka hem efter skridskostunden. Men denna gång får han åka tillbaka till skolan och dessutom så är skoldagen en timme längre pga iup-samtal. Zebbe kommer att vara helt slut idag. Men är det skolplikt så är det och om det inte funkar ja, då har vi lärt oss att skridskoåkningen kanske bör läggas straxt efter lunch för Zebbes klass, och att han efter sådana här dagar inte ska gå en timme längre.
Men det kan ju vara så också att det funkar bra. Den stora skillnaden nu, j'mfört med tidigare år, så är det ju så att Zebbe har assistenter hela tiden nu, både innan, under och efter skoltid. Tidigare så var det inte så. Så förutsättningarna är mycket mycket bättre nu än tidigare år, för att han ska klara en hel dag.
Vi får se hur det går...
// Mia, Zebbes mamma
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl