Direktlänk till inlägg 1 september 2010
Zebbe upptäckte ju naturligtvis att det stod något. Han förstod även vad de skrivit. Han sa...
- Mamma, någon har skrivit på mitt garage.
- Ja, jag vet. Jag såg det.
- Mamma, det är synd om dem som skrivit....för de förstår inte..
Full av stolthet och förundran över hur han kan vara så klok, så sa jag.. - Nä de förstår inte...
Då ryckte Zebbe på axlarna och vände sej om från mej, han skrattade lite samtidigt som han sa - För jag är ju inte sån, jag har bara ont i benen....
Hur kan han vara så otroligt mogen i sitt tänkande..??? själv var jag villig att hänga första bästa misstänkt...
Hur som helst så blev det en polisanmälan om ofredande. Eftersom vi inte har någon officiell misstänkt så läggs det på is... Men det är åtminstone anmält..
// Mia
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl