Ibland så kan jag verkligen känna mej helt nere när jag tänker på Zebbe. Men ibland inträffar saker för ens vänner, närstående, obekanta éller bekanta. Då inser man vilken tur man har i livet trots allt.

Genom mina levnadsår så har jag sett på nära håll hur nära och kära drabbas av olika sorger i livet. Ibland lite större sorger och ibland lite mindre sorger.

Man får sej verkligen en tankeställare när någon i ens närhet drabbas av något jobbigt. Man ställer sej själv frågan om man verkligen har "rätt" att vara så nere som jag är ibland. Det finns alltid folk som har det värre.

Självklart har jag "rätt" att känna som jag gör ang Zebbe, det vet jag. Men ibland när någon nära drabbas av något jobbigt, då lägger jag faktiskt undan mina känslor för ett tag. Idag skickar jag iväg en liten present till en vän som behöver lite uppmuntran och stöd...

// Mia, Zebbes mamma

 

Carina

10 januari 2011 14:03

Var bara tvungen att ge dig ett litet "ordspråk" som en gammal tant i Gäddede sa
"De ha kunna vare vä´r och de ha int vare bätter de´"
Översättning "Det kunde ha varit värre och de hade inte varit något bättre det"

Zebbes mamma

10 januari 2011 14:22

Hejsan

Gäddede.... Där har jag släkt... :)

// Mia

 

Madde

10 januari 2011 17:38

Bra ordspråk! :-) Kan kännas skönt att tänka på vad som kunnat vara värre, men att jämföra sorg är ingen ideé! Det enklaste kan ibland vara jobbigare än det svåra!
/Madde

 

Anna

11 januari 2011 21:24

Tråkigt att höra att ni har haft en jobbig morgon. Jag läste en sak du skrev du skrev att du missade hjälmen för att morgonen inte blev som den var tänkt. När min son var liten och hade mycket värk så glömde jag också saker. Jag löste det så att jag fixade så att jag hade dubbelt av det mesta så jag slapp släpa till och i från skolan. tex hjälm,regnkläder,stövlar osv.Sonen kunde/fick bära. Visst det kostar men jag lyckades få saker av vänner och bekanta samt köpte på rea Ett litet tips som faktiskt hjälper vardagen att bli lite enklare ....MVH Anna vars son har reumatism

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...