Ibland känns det som att jag kämpar i motvind för Zebbe. Man kommer till en punkt då man känner att man inte orkar mer och just nu känner jag så. Att år efter år förklara för folk som ändå inte förstår... hur länge ska man kämpa??

Jag är ledsen och heligt förbannad just nu.. Att inte kunna göra något för att lösa det här känns så jävla trist. Men jag tänker sätta hårt tillbaka.... det finns inget som kan hindra mej från att kämpa för att Zebbe ska ha en sådan bra framtid som möjligt. Allt som görs idag gör att Zebbe har bättre usikter att klara sej bra i framtiden. Men när inte folk som vart med från början fattar vad Zebbe behöver för hjälp... hur länge ska jag kämpa för dem??

Mina tårar bränner innanför ögonlocken och jag vill bara vräka ur mej all skit. Jag kan inte skriva av mej här, för det slår bara tillbaka på mej själv. Men att skriva att jag är förbannad och ledsen... det kan ingen hindra mej ifrån att skriva..

Jag och Thomas har fullt upp nu hur vi ska tackla det här... Men jag har fått nog.. jag vet bara inte vad jag ska göra nu.. är arg, ledsen och sårad... men framför allt riktigt riktigt förbannad... Svordomar kan inte hjälpa till med att beskriva hur jag känner mej just nu...

men någonting måste jag göra nu.... en kurs kanske? för alla som behöver... suck...

tårarna torkas och känslorna läggs undan för natten. I helgen åker jag till skövde och till www.familjenxl.bloggplatsen.se Min vän Eva har flyttat dit och jag tar med mej nästan alla barnen. Kika gärna in där under helgen, då jag anar att min vän, som är en mycket duktig och flitig bloggerska lär slänga upp lite info om vad som händer under helgen.

Hoppas ni får en trevlig helg för det tänker jag ha... :)

// Mia, Zebbes mamma

 

Orchid/Ingegerd

28 oktober 2010 21:36

Hoppas tårarna har torkat! Jag ska kolla in vad ni gör under helgen! Glöm allt elände för några dagar och bara njut!
Kram och trevlig helg!

http://kidsandorchids.wordpress.com

 

Eva N

28 oktober 2010 22:22

Jobbigt när folk inte förstår, stå på dig fast det tar på krafterna! Zebbe har fått den bästa mamman han kunde få!!
Ha en mysig helg hos Eva, jag läser henne sblogg med så jag ska ha "koll på er" under helgen ;-)
Kram till dig

Zebbes mamma

2 november 2010 01:14

Hej Eva N... Absolut, jag står på mej. Vet jag att jag har rätt, så kan inget hindra mej.. :) Vi hade en härlig helg med mycket skratt och många barn.. hahha Tack för att du läser här också.. :) Det gör mej glad.

Kram Mia

 

Nina

29 oktober 2010 09:58

Skickar massor av styrke kramar!
Hoppas ni får en mysig helg i Skövde, hälsa Eva så mycket i från mig,

Kram igen från Nina

Zebbes mamma

2 november 2010 01:11

Hej Nina... Vi fick en mycket mysig helg.. kram kram

 

Kusinen

29 oktober 2010 10:15

Usch det låter fruktansvärt jobbigt, hoppas ni hittar en lösning snart. Hoppas ni får en härlig helg hos din vän.
Kramar

 

Mamma till tio

29 oktober 2010 11:13

Ha en bra helg du också...../Bettan

http://www.metrobloggem.se/Mamma10

 

Mogi

29 oktober 2010 17:24

Kram!

http://www.mogi.se

 

Madde

29 oktober 2010 18:49

Förstår vad du menar, jobbigt men man slutar aldrig göra allt för sina barn! Kämpa på, men hoppas du får en härlig helg och mer styrka inför nästa berg att bestiga.

Zebbes mamma

2 november 2010 01:10

Tack Madde för dina värmande ord.. :)

Kram Mia

 

Inger

29 oktober 2010 20:33

Jag vet att det kan vara tungt många gånger och jag vet att du inte ger upp. Du har all anledning att få blir riktigt förbannad och var det ett tag. Helt okej. Tänk bara på att din energi behövs till zebbe inte till de idioter som inte förstår. kram

Zebbes mamma

2 november 2010 01:09

Tack Inger, jag ska tänka på att rikta energin rätt... Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...