Det är nu 6 timmar kvar tills taxin kommer imorgon bitti.

Idag har jag pratat med operationsplaneringen. Några turer blev det, fram och tillbaka. Zebbe är planerad som operation nr 1. 7:15 ska vi vara på plats, på avd.

av erfarenhet så har det gått med en väldig fart, från det att man kommer in tills det att han är sövd. Sen kommer den långa väntan på att personalen ska komma ut och säga.. nu får du komma in på uppvaket.

Att söva Zebbe är inte läskigt tycker jag. För mej känns det lite som en lättnad, han får någon timmes vila, då han inte har ont. Dessutom brukar han faktiskt vara rätt charmig när han är på väg att vakna ur sin sömnstund. Imorgon finns det dock risk för att han kommer att ha det lite jobbigt. Jag tror att det kommer att kännas väldigt konstigt i halsen på honom. Nåja vi får se hur han reagerar.

Jag kommer att ha med mej datorn och kommer att uppdatera bloggen så fort Zebbe sover uppe på avdelningen, efter operationen.

Tack för alla lyckönskningar. De värmer... Känns skönt att ha ert stöd.

Imorgon tänkte jag passa på och berätta lite om www.smdf.se

// Mia, Zebbes mamma

 

Orchid/Ingegerd

12 oktober 2010 08:21

Jag önskar er riktigt lycka till och hoppas att allt ska gå så smidigt som möjligt! Och att Zebbe ska känna sig relativt normal efteråt!
Håller tummar!
Ingegerd

http://kidsandorchids.wordpress.com

 

mormor

12 oktober 2010 09:34

Tänker på er...varma kramar från mig...
Zebbes mormor

 

Eva N

12 oktober 2010 20:00

Hoppas det har gått bra för Zebbe och att det inte känns allt för konstigt i hans hals!
/ Eva N

 

Zebbes mormor

12 oktober 2010 20:52

Hej på er som skriver här. Har varit hos Zebbe idag och han har ätit glass och diskuterat vilket spel han vill spela. Han pratar inte så mkt, några få ord i taget. Har ont men får smärtlindring. Zebbe och mamma Maria har det nog rätt ok därborta. Maria får berätta mer sedan. Det värmer mig som mormor att veta att Maria har så goa vänner här på bloggen.
kramar till er alla från
Zebbes mormor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...