Ja, i torsdags kväll, efter middagen, så började Zebbe klaga över att han hade ont i magen. Jag kollade efter vart han tyckte att han hade mest ont, och i mitten av magen var det som värst.. Men ändå hanterbart tyckte han. Men efter en timme så kom han upp ur sin säng och klagade återigen över sin mage. Han gick på toa med hoppet att magen skulle göra mindre ont. Men ack nej.

Efter ytterligare ca en halvtimme så gråter Zebbe och har jätteont. Magen har svullnat upp och han har svårt att både gå, sitta eller ligga.

Jag bestämde att det var dags att åka in akut. Bukar ska man vara försiktig med. Väl inne på akuten så blir vi så väl mottagna. Så underbar personal. De riktade sej till Zebbe, de frågade honom om hur han mådde. Bad om hans personnr, men på detta sätt..  - Vet du vilken månad du fyller år? vet du vilket datum du fyller år ? hur gammal är du? Kan du de sista siffrorna? inte? fuska på armbandet du har fått... :)

Sen gick det fort. Provtagning, träffa läkare, träffa läkare igen, träffa yterligare en läkare straxt innan hemgång. Träffa en ssk, och en usk. Allt på 4 timmar. Sen fick vi åka hem.

Misstänkt blindtarmsinflammation blev huvudorsaken, men de har verkligen tänkt till inom andra områden. Andra orsaker som de tänkte på var konsekvenser efter smärtstillande tabletten som Zebbe tar, magkatarr, förstoppning, magmunsproblem. Ja, alternativen var många. Men eftersom Zebbe somnade gott inne på akuten, så valde vi allihopa att avvakta, åka hem och sova. Fick han ont igen så var det bara att åka in igen akut.

Lite känningar igår kväll, men efter det så har det varit lugnt. Vi har minskat intaget av ren mjölk, och minskat gluten. Han får äta lite långsammare och mindre portioner, plus dricka mer vatten. Är det förstoppning, så kan vi göra massor för att motverka det själva. Och eftersom värken inte har kommit tillbaka, så har vi nu avskrivit blindtarmen. Hade det varit den så hade värken återkommit för länge sedan.

Så halv tre på natten var vi hemma, och vi däckade i sängen snabbt.

Zebbe mår nu efter omständigheterna bra.. men är lite omtumlad efter besöket trots allt.

/ Mia, Zebbes mamma

 

Ingegerd

16 december 2011 22:08

Stackars kille! Har han inte så det räcker? Skönt att det kanske kan gå över av sig själv med några huskurer! Hoppas han inte får tillbaka det magonda!
Kram!

http://vildaochtama.wordpress.com

 

Eva N

16 december 2011 23:27

Stackars Zebbe! Så bra att det gick över och att personalen tänkte "brett"! Hoppas att magen håller sig bra nu!
Kram :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...