Direktlänk till inlägg 27 juli 2011
att skriva några tankar om det tragiska som skett i Norge. Hade inte tänkt att göra det här.. Men känner ändå att jag vill. Jag vet hur det är att leva med en sorg.. Inte över att ha förlorat någon.. Men jag lever ändå med vetskapen om att jag kommer att förlora ett utav mina barn. Nu inte för att någon ( hoppas jag ) skjuter ner dem, men väl i en grym sjukdom. Jag har inte känt någon som var med där.. Men av olika anledningar så ligger Norge varmt i mitt hjärta. Och gjorde verkligen det innan den 22 juli också.
Jag har verkligen berörts av att se alla bilder på blommorna ifrån Norge. Helt fantastiskt. Men idag såg jag något som verkligen fick mej att få rysningar i hela kroppen. Tårarna brände till innanför ögonlocken på mej. Jag har hört låtar på youtube som har berört mej ang olyckan.. Men det här slog allt. Allt som jag hittills har läst och lyssnat på...
http://www.budstikka.no/nyheter/mc-kortesje-til-utoya-1.6386987
tryck på länken och läs texten.. Om ni inte kan Norska så förstår ni nog budskapet ändå.. sida vid sida.... rivaliteten, ondskan läggs åt sidan. För att hedra de drabbade så åkte de sida vid sida.. Jag ryser ända in i hjärtat av välbehag.. Vill bara skänka massor med rosor till alla de som deltog...
// Mia
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl