Springandes ut på verandan... Han skrek...

- Mamma, kolla vad som hände innan jag åkte med taxin..

Han visade mej sin väldigt blöta T-shirt.. Ett vattenkrig hade utbrutit som vanligt, ca 5 minuter innan taxin skulle komma. Zebbe var överlycklig.. Han pratade högt och ljudligt.

- blablbalbalblabalbla balbla blablab och sen mamma... Vet du vem som kom idag !!!!

- Nej??

- Fredrich kom, idag IGEN!!! lyckan glittrade i ögonen.

Zebbes assistent sa.. - Men Zebbe, vem mer kom då?? Ja, W - kom också... ( en utav Zebbes vänner )  assistenten igen.. - Men vem mer då ??

Zebbe funderade JA just det... A kom också...  Vi lekte och busade.. och jag fick en kram utav henne.

Zebbe var helt överlycklig. Sommarslottet och några utav hans bästa vänner.. Kan det bli bättre??

Lite senare berättade Zebbes assistent att något unikt hade inträffat på sommarslottet idag, med Zebbe. Något som aldrig tidigare inträffat. Zebbe var tyst under stretchingen. Båda gångerna.. Har aldrig hänt tidigare..

Han njuter av livet antar jag... Underbara Zebbe... Dessutom utan mej.. Jag blir så lycklig.

// Mia, Zebbes mamma

Ps.. Inte ens assistenterna kommer undan vattenkrigen... Zebbes assistent kom hem idag väldigt blöt efter vattenkriget som brutit ut i slutet.. Helt ofrivilligt blev han indragen.. hahahhaha.. Ja, så är det om man är Zebbes assistent.

 

Ingegerd

27 juli 2011 16:38

Så underbart för Zebbe! Vilka härliga minnen han fick med sig därifrån! Minnen som är bra att ha senare!
Kram på er!

http://vildaochtama.wordpress.com

 

Carina (Grannen)

27 juli 2011 18:07

Vad härligt Mia! Jag blir så glad av att läsa detta! :-)
Kram til er alla!

 

Nina

27 juli 2011 23:32

Man blir glad av att läsa detta inlägg. Det är nästan så man kan se den glada och uppspelta pojken framför sig :)

http://www.dorado.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...