Direktlänk till inlägg 9 april 2011
Ja, det var länge sedan jag uppdaterade här inne. Jag är mitt inne i en praktikperiod just nu. Och mesta tiden av dygnet går åt till att resa till praktiken och sen ta sej hem. Att ta sej hem är inte det enklaste att göra. Inte om man bor i sthlm iallefall och el-ledningar och stolpar ramlar ner över spåren. I torsdags tog det 2 timmar och 45 minuter. I fredags minskade tiden till 2 timmar och 20 minuter.. jippie?? eller inte... I vanliga fall tar det ca 1 timme och 20 minuter. I bästa fall... 1 timme och 5 minuter.. Beror lite på om man åker tåg eller buss.
Nåja, hur som helst så har jag tack vare praktiken inga möten inbokade, allt flyter på just nu med Zebbe. Inga större problem. John Blund dyker upp väldigt snabbt om kvällarna, så orken finns inte att skriva just nu. Det är två veckor kvar av praktiken och maj månad är redan inbokad med möten.. Så då blir det nog mer fart på skrivandet.
Idag har vi tagit en härligt blåsig promenad till Ica. Skönt. Sen när vi kom hem igen så ville barnen vara ute på framsidan. Jag passade på att filma lite... :) Ja, även Frille, hunden, fick vara med ute och lära sej att inte leka med barnens fotboll. Dock blir det ju lite svårt att ligga ner tycker Frille, när bollen kommer lite för nära... Ja, ni kommer att se lite på filmen... :)
Hoppas ni har en härlig helg..
Många kramar från Mia, Zebbes mamma
Ps, innan ni trycker igång filmerna, så vill jag förvarna om att lillebror Theodor har en väldigt ljus, stämma... Var försiktiga med ljudet så ni inte spränger era öron eller högtalare.. En 2½ åring med äldre syskon är inte tyst.. hahahhaha
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl