Vår älskade hund Frille blir 2 år idag. Vi har haft 2 år av glädje, skratt, trötthet, och galenskap. Men att ständigt få denna kärlek 24 timmar om dygnet.. Det gör det värt varenda lite jobbigare snö - promenad.

Frille har alldeles nyligen börjat sova inne på mattan i Zebbes rum. Han smyger in där när vi släcker lamporna i lägenheten... Sen ser inte jag honom någon annanstans i lägenheten förrän på morgonen då han sitter och glor på mej...

Men går jag upp för tidigt, runt sju på morgonen, då är det jag som väcker en mycket trött hund. Han är inte på så glatt humör vår käre hund på morgonen...

Runt nio, då är han igång...  Då är det dags att skynda sej ut, för då trycker det i blåsan. Men skule vi få för oss att gå ut tidigare.. då får vi dra ut honom nästan.

I människoår så blir då vår käre Frille 14 år idag. Och det märks.. Tonåring ut i tassarna. hahaha

Jag ska inom kort testa Frille, om han får bli en så kallad besökshund, på äldreboenden. Ska bli spännande och se om han klarar testet.

Idag fick han för första gången smaka....

Hundpaté... usch sa både jag och Frille.. Det luktar inte gott, och det ser inte gott ut.. och Frille åt ju upp det, men det var inte med någon vidare entusiasm.. tacka vet jag om man lägger upp lite kalla köttbullar åt honom.. Då har vi en hund som ligger och myser efteråt... Men inte efter en paté... Nåja, jag försökte iallefall... :)

// Mia, Zebbes mamma

 

Ingegerd

24 februari 2011 21:57

Frille - Zebbes skugga! Grattis! Grattis!
Kram!

http://vildaochtama.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...