Ikväll efter att ha lämnat in ett skolarbete, så satte jag mej i soffan med Thomas och han kikade på ett väldigt intressant tv-program på Discovery Channel.

Det är några killar som kallade sej för vapenbröderna, de hade tagit till sej en utmaning. Att bygga ett amfibiefordon åt en rullstolsburen person. Fordonet skulle ta honom ut i skogen så att han kunde jaga... Och det är ju det jag alltid har hävdat.. Det finns inga hinder för en som har två hjul som ben, det är bara omgivningen som kan hindra dem. Han fick ett fordon där han backade upp sin rullstol på, och fordonet hade larvfötter och en störtbåge. Jag ska leta lite senare om jag kan hitta klippet på nätet...

Jag sökte lite på youtube och fann faktiskt en del häftiga rullstolar.. Dock inte det jag sökte egentligen efter.. men ändå.. coola rullstolar kan man aldrig få nog utav.

http://www.youtube.com/watch?v=_4XIk5YRD68&NR=1

Det här vore ju inte helt fel att göra med Zebbes trax.... :) Ska fundera på det till nästa vinter... :)

// Mia, Zebbes mamma

 

Mia

22 februari 2011 01:44

Ha ha.. Ja den rullen hade ju varit ngt för Zebbe.. Kanske kunde ta betalt för att skotta hos folk ;-)

Kram Mia

http://nattmia.blogspot.com

Zebbes mamma

22 februari 2011 08:05

Haha precis vad jag tänkte också.. Markskötseln där vi bor är inte av den högsta kvaliten kan jag säga, så Zebbe skulle nog bli multi miljonär på privat snöröjning...

Kram Mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...