Direktlänk till inlägg 28 september 2010
Ja, för att få bloggen att kännas lite mer som min, så har jag fått hjälp utav Zebbes pappa att fixa till en header med bilder på Zebbe. Jag har fått några att välja emellan, och jag anar att jag kommer att fixa och trixa tills jag är supernöjd själv. Så jag ber om ursäkt om det är nu header varje gång ni kommer in hit :) ( header = rubriken + bilden )
Zebbe ska idag till logopeden. Varje tisdag så är det besök där. Imorgon är det vattengymnastik i 32 gradigt vatten.. Ibland funderar jag på att följa med och hävda att Zebbe behöver fler armar och ben.. Det är så skönt att bada i så varmt vatten.
Zebbe har de senaste dagarna klagat på sin höft. När jag kikar på höften så syns det ingenting och det är nog det som är jobbigast för honom. Att värken finns trots att det inte syns något..
Just nu håller jag på att läsa om min gamla blogg om Zebbe, www.zebbeskamp.blogspot.com ... vissa texter kommer jag i veckan att lägga ut igen.. de kan aldrig läsas för många gånger.. vissa utav dem.
Jag läser igenom den gamla bloggen, eftersom jag håller på att avsluta den helt. Den ska bort. Jag vill inte att Zebbe ska råka få se mina texter som handlar om mina allra innersta tankar. De tankarna vill jag ha för mej själv.. dvs utan Zebbes vetskap om dem. Här på denna blogg så kan jag välja att lösenordsskydda de inlägg jag inte vill ska läsas utav honom i framtiden. Det kunde jag inte på den förra.
Vill återigen säga ett enormt tack för ert stöd. Det betyder mycket för oss och framförallt Zebbe. Varje dag så frågar han om det är någon som skrivit eller om hur många som kikat in varje dag. Jag avslutade förra bloggen vid 50 000 besök. Men här så räknar jag med att alltid kunna finnas kvar, så därför står det +50000 i rubriken " era besök ". Så nu vet ni varför jag skrivit så..
Ha det gott och tack för att ni läser..
// Mia, Zebbes mamma
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl