Direktlänk till inlägg 14 augusti 2010
Här har jag startat upp en ny blogg angående min son.
Jag kommer att flytta med vissa inlägg, och för att de ska sparas här, så måste man publicera dem först. Alltså kommer ni gamla läsare att få läsa om vissa inlägg... Hoppas det inte gör något. Eller så väljer jag att skriva om samma sak, men med nya ord.. Vi får se hur det blir med det.
Nu är jag här iallefall. Chansen är stor nu att det blir mer inlägg än vad jag hade förut.. Eftersom jag här har en möjlighet att skriva dem och välja när jag ska publicera dem. Det kommer ju självklart att ta lite tid innan jag har kommit på alla funktioner.. hoppas det är okej..
Vi älskar ju kommentarer jag och Zebbe. :) Här har ni mycket större möjliget att skicka det, även ni som inte har bloggar, hemsidor eller liknande har väldigt lätt för att lämna kommentarer nu.
Så här gör ni...
Högst upp i varje inlägg så kommer det att stå "kommentarer", där klickar man och VIPS kommer det fram ett litet formulär.. Skriv ditt namn eller vad du vill kallas för.. tex Zebbes kusin, Zebbes faster, Moster mm eller skriv ditt förnamn.
URL-raden behöver du inte fylla i om du inte har en blogg elelr hemsida. Har du det får du ju naturligtvis skriva den adressen då.
Sen är det dags att skriva de 4 bokstäverna som står vid sidan om den sista raden. Sen i sista rutan lämnar du din kommentar..
Vore underbart om du gjorde det ibland.. då blir Zebbe så glad ( och jag med hihi)
Om du är nyfiken på vad som hänt tidigare år, så är du välkommen att läsa Zebbes tidigare blogg. www.zebbeskamp.blogspot.com
Mvh Mia, Zebbes mamma
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl